Ja, nu har jag ju sett till och ramlat och haft mig, inte speciellt kul. I fredags skulle jag gå ner för trappen hemma hos Elin och skriva sms samtidigt. Det gick ju som det gick, vips sa det och jag låg på backen och jag hörde hur hela foten knakade. Jag skrek som fan av smärta och Elin bad mig att vara lite tyst så att jag inte väcker grannarna, men jag hade så j*vla ont att jag bara inte kunde vara tyst. Jag kunde inte sova på hela natten och kunde inte stödja mig på foten så mamma kom och hämtade mig så vi fick åka till akuten, där röntgade dom mig osv osv. Jag trodde den var bruten och jag visste inte vad jag skulle ta vägen isåfall, med Indienresan och allt. Jag kunde ju liksom inte åka med en gipsad fot. Men sen fick jag reda på att den bara var rejält stukad, och tur vad väl det. Men smärtan, den går inte att förklara. Så nu blir det kryckor ett tag framöver, bättre det än gips och rullstol och INGEN resa. Ikväll sover Emma hos mig och håller mig och min onda fot sällskap. LOVELY!